Vilda västern

Cowboyen, sinnebilden för den amerikanska pionjärtiden. Fotografiet är taget omkring 1888.

Karta som visar indianstammarna (färgerna markerar deras respektive inbördes kulturella och språkliga samhörighet) i nuv. USA vid deras första kontakt med invandrare från Europa.

Vilda västern (av engelskans Wild West, på engelska även kallad Old West eller American frontier) är en – geografiskt och historiskt grovt avgränsad – vardaglig benämning för de delar av nuvarande Förenta staterna belägna ungefär väster om Mississippifloden som under pionjärtiden på 1800-talet (snävare avgränsning: under 1800-talets senare hälft) ännu inte upptagits såsom delstater i federationen Förenta staterna.

Den kontinuerliga koloniseringen och urbaniseringen av dessa regioner genomfördes framförallt av angloamerikaner – och även immigranter från Europa –, tills områdena upptogs bland USA:s organiserade territorier omkring 1890. Öppnandet av de sista indianterritorierna i det som skulle bli delstaten Oklahoma för nybyggarnas kolonisering i Oklahoma Land Run år 1889 och den amerikanska arméns massaker på ungefär 200–300 lakotaindianer vid Wounded Knee Creek i South Dakota i december 1890 markerar slutet på vilda västern-eran. Med dessa händelser är dessutom indiankrigen avslutade liksom de från Europa invandrade bosättarnas kolonisering av de av USA annekterade territorierna. Efter att den elfte folkräkningen i USA genomförts år 1890 kungjorde folkräkningsbyråns chef att nybebyggelsen inte längre kunde tydligt avgränsas. Orörda marker att röja och ta i bruk blev allt svårare att hitta efter 1890, ehuru järnvägsbolagen marknadsförde en del i östra Montana.

Sedan dess är begreppsapparaten vilda västern, som präglats av de angloamerikanska erövrarnas perspektiv, förknippad med en viss tanke: genomsyrad av föreställningar om frihet, manlighet, den starkes rätt, kampen om egendom och liknande klichéer, har mytologisering och trivialisiering av den amerikanska pionjärtiden förekommit, där gränserna mellan historiska fakta, legendbildningar och fritt fabulerade historier ofta suddats ut.

Romantisering

Reklamplansch för Buffalo Bills vilda västern-show (1899).

Redan under det sena 1800-talet idealiserades och romantiserades pionjärtiden som ”vilda västern”. Banbrytande var framförallt häftesromanerna (dime novels) om ”Buffalo Bill” av Ned Buntline på 1870-talet (Buffalo Bill, the King of the Border Men). Uppmuntrad av den uppenbara populistiska framgång som dessa häftesböcker om hans glorifierade liv och enstaka framföranden av Buntlines teaterpjäser rönte, insåg den tidigare bisonjägaren, som egentligen hette William Frederick Cody, sin kommersiella chans och utvecklade en efter romanerna utformad vilda västern-show, som också turnerade utomlands.

Vilda västern i populärkulturen

Bokomslag: ”Der Wildtöter”, tysk utgåva av Hjortdödaren, 1:a bandet av Berättelser om Läderstrumpa, fr. 1888.

I film och litteratur (främst underhållningslitteratur) betecknas ofta verk som skildrar vilda västern – mest i form av fiktiva (äventyrs)berättelser – som western. James Fenimore Coopers romaner om Skinnstrumpa var redan under förra hälften av 1800-talet föregångare till westernromanen. Zane Grey var en av 1900-talets mest kända amerikanska författarna som avhandlade vilda västern i romanform. Andra exempel är Karl Mays Winnetou, Owen Wisters Cowboys-blod och Larry McMurtrys Den långa färden.

Western nådde en höjdpunkt – särskilt som filmgenre – på 1950-talet i Förenta staterna. Även många tv-serier gjordes inom genren.

Exempel på westernfilmer: Diligensen, Butch Cassidy och Sundance Kid, Den gode, den onde, den fule och De skoningslösa

Exempel på tv-serier: Bröderna Cartwright, Krutrök, The High Chaparral och Deadwood.

Exempel på tecknade serier: Blueberry, Lucky Luke, Rick O'Shay och Rödöga.

Myter och felaktiga stereotyper

I den stereotypa vilda västern-berättelsen finns många felaktigheter, men under senare år har det kommit flera serier och filmer som vill ändra den bilden.

Här kommer exempel på fel:

• Indianer framställs ofta som barbariska. Men vita och indianer hade bra kontakt då det inte var krig och handel förekom flitigt.

• Mexikaner är oftast onda och giriga i filmer. Men mexikanerna levde tillsammans med amerikanerna utan problem och deras katolska tro accepterades.

• Nybyggarstäder med svarta bosättare fanns, och även svarta cowboys, men det berättas sällan om svarta amerikaner i vilda västern.

• Kvinnor finns sällan med i vilda västern-filmer, och om de finns med där är det prostituerade i det flesta fall, eller våp som ska räddas. Det fanns många kvinnor i västern. De vanligaste nybyggarna var familjer. Kvinnor fanns även i arbetslivet, speciellt i städerna, men de hjälpte också till på nybyggarnas gårdar. Två yrken fick kvinnor inte bli: präst och soldat.

Temaparker

Strax utanför Kulltorp i Småland har ”Big Bengt” byggt upp temaparken High Chaparral. Parken har vuxit och är nu ett mycket populärt turistmål i Gnosjö kommun. Det är den största westernparken utanför USA.

I Boden i Norrbotten har det byggts temaparken Western farm.

Sioux City Gran Canaria Western Team Park Vilda Västern.

Samhället i Vilda västern

Religion

I Lincoln ligger San Juan Mission church, byggdes 1887.

Kyrkan hade stort inflytande över samhället och även små byar hade en kyrka och präst. Där gick även omgivande nybyggare i kyrkan. Stadsprästen hade en plats i stadsfullmäktige.

I de flesta frikyrkor bodde inte pastorerna på ett ställe, utan reste runt till olika städer. Kvinnor kunde inte bli prästvigda men många blev predikanter i frikyrkor.

Mormonerna ("Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga" som de kallar sig själva) är en frikyrka som flydde från förföljelse i öst där deras grundare Joseph Smith lynchades 1844. De slog sig ner i vad som kom att bli delstaten Utah 1847 då Brigham Young ledde första gruppen västerut. Mormonerna var den dominerande kyrkan i Utah, den enda delstat där en frikyrka var största kyrka. Mormonerna kritiserades av USAs regering bland annat för att de tillät månggifte. 1896 förbjöd Mormonerna månggifte men många praktiserade ändå månggifte i hemlighet efteråt. Då accepterade regeringen att Utah blev fullvärdig delstat.

Protestantism var den vanligaste religionen, men i gränsstaterna mot Mexiko fanns det många katolska mexikaner som kom till USA för att söka arbete, eller hade stannat kvar då området erövrades av USA från Mexiko. Det förekom även katolska kloster i dessa områden.

Kyrkans inflytande syntes i flera lagar. Till exempel var det förbjudet att arbeta på söndagar. Mödrar som övergav sina barn kunde få fängelse om de inte hade goda skäl för det. Det var inte socialt accepterat att föda barn utanför äktenskapet, även om det inte var olagligt. Par som blev med barn utanför äktenskapet blev ofta utsatta för övertalningsförsök för att få dem att gifta sig för att undvika en skandal och skam för familjerna. Kyrkan uppmuntrade detta och prästen kunde delta aktivt i övertalningsförsöken för att undvika att barnen föddes som oäktingar. För att hjälpa ensamstående mödrar fanns mödrahem där de fick hjälp av kyrkan. Kyrkan försökte även förbjuda prostitution men lyckades enbart lokalt i vissa städer.

Sjukvård

I större orter fanns det sjukhus och läkare men i mindre byar var det ofta barberaren som fick ta hand om mindre allvarliga olycksfall, så man slapp åka in till stan. Bland cowboys var det vanligt att kocken också hade till uppgift att ta hand om skador. Armén hade fältskärer.

Inbördeskriget gjorde att kirurgin gick framåt under denna tid även narkos i början användes alkohol men med tid börja de använda mer effektiva medel som exempel morfin.

Medicin forskning var inte lika långt framskriden. Vilket lede till många Kvacksalvare och charlataner som försöker sälja medel som skulle bota alla möjliga sjukdomar men de var ofta bara alkohol som var smaksatt.

Indianerna var långt fram och deras naturmedicin hjälpte mot många åkommor men på grund av fördomar så var de få läkare som lyssnare eller ville forska om indianernas medicinmäns kunskaper.

Utbildning

Grundskola var gratis. I städer fanns det skolor och lärare som finansierades av staden. I vissa delstater tvingades svarta och vita gå i olika skolor. I byarna var det ofta en präst som hade hand om undervisningen.

Indianerna fick sin grundskola i reservaten betald av militären. Detta för att barnen skulle ha lättare att integreras i samhället.

Högre studier på universitet fanns i större städer. Men det var dyrt, och bara rika barn hade råd att gå där. Men det fanns sätt att få studierna betalda, som stipendium eller militärtjänstgöring. De fanns få jobb som krävde högre utbildning men exempel på det var juristyrken som åklagare, advokat och domare. Andra yrken var läkare, lärare och präst.

Hantverkare hade lärlingssystem och det hade också andra yrken, som barberare och telegrafist.

För en del yrken, till exempel gruvarbetare, skogshuggare, rallare och cowboy behövde man ingen utbildning. Det var lågavlönade yrken, där arbetsgivaren betalade mat och logi.

Många arbetade också utan arbetsgivare. Bland smeder, gruvarbetare och jägare var detta vanligt. Nybyggarna var också sina egen arbetsgivare. De odlade på bondgårdar och sålde mjöl och kött i städerna. I städerna fanns smedjor, handelsbodar, barberarsalonger, begravningsbyråer, salooner och restauranger, och dessa drevs av egna företagare.

Det fanns speciella skolor för lärare. Många gånger var det också läraren som tog hand om biblioteket i små städer. Även i större städer var det ofta utbildade lärare som anställdes som bibliotekarier, även om det officiellt inte krävdes någon utbildning för att bli det.

Fördelen med att vara egen företagare var att man kunde tjäna mer pengar, men nackdelen var att man inte blev skyddad av en arbetsgivare mot kriminella.

Infrastruktur

Kollektivtrafik fanns i form av diligens mellan städerna. För skydd hade diligensen en beväpnad vakt som satt vid kusken. Uttrycket "sitting shotgun" kommer därifrån. Diligensen blev till slut utkonkurrerad av tåget, då fler och fler städer fick tåganslutning.

En annan effekt av tåget var att städer som inte fick tåganslutning ofta blev spökstäder eller reducerades till byar. Exempel Lincoln som från att var huvudort i Lincoln County men då de inte fick tåganslutning flyttade befolkningen till Carrizozo som blev ny huvudort och Lincoln blev en by.

Rättsväsen

Polisväsen

Stadssherifferna utsågs i val av befolkningen. De hade vicesheriffer som hjälp, antalet berodde på stadens storlek. Stadssherifferna skötte ordningen i staden, som att stoppa slagsmål, fylla och snatteri. Vid grövre brott tog de hjälp av federala sheriffer.

Countysherifferna valdes i val av befolkningen. De hade vicesheriffer som hjälp. Antalet berodde på countyts storlek. Countysherifferna tog hand om ordningen i glesbygden, som att stoppa banditer som rånade diligenser och tåg, men även boskapstjuvar. Vid grövre brott tog de hjälp av federala sheriffer.

Federala sheriffer (U.S. Marshals) hjälpte lokala sheriffer med grövre brottslighet som mord och organiserad brottslighet. De federala sherifferna hade också rätt att gripa brottslingar i vilken delstat som helst.

Vigilanter, medborgargarden och Regulatorer

Ute på landsbygden där det var långt till närmaste domstol och korruption var vanligt förekommande kunde lokalbefolkningen besluta sig för att ta lagen i egna händer. De kunde då bli enskilda vigilanter eller bilda medborgargarden för att tillfångata och straffa kriminella. Detta straff utgjordes ofta av lynchning för grövre brott som kreatursstöld, bank- och tågrån samt mord (Men enligt lagboken var det bara mord,anstiftan till mord, medhjälp till mord och landsförräderi som kunde leda till dödsstraff). Medborgargarden kunde också misshandla kriminella för att skrämma dem att lämna countyt för mindre brott, till exempel falskspel och bedragare som Charlataner. Detta var olagligt, men få ville vittna mot dem som gjorde detta då de antingen ansåg att de kriminella fick det straff de förtjänade eller för att de var rädda att själv bli hängda.

Regulatorer var kriminella som fick lön av boskapsägare för att jaga boskapstjuvar. Korrupta boskapsägare använde även dessa för att skrämma nybyggare att sälja sin gård, eller för väpnade konflikter med andra boskapsägare. Lincoln County War är ett exempel på en sådan väpnad konflikt mellan boskapsägare.

Prisjägare/Detektivbyråer

Ett lukrativt men farligt yrkesval var att bli prisjägare, dessa som sökte upp kriminella som rättsväsendet hade efterlyst. Exempel var personer som begått rån, mord, våldtäkt, boskapsstöld, häststöld, falskspel och/eller människorov. Till exempel kunde en falskspelare ha efterlysning på 20 dollar men en mördare kunde ha efterlysning på flera tusen dollar, beroende hur många han eller hon hade dödat och vem offret var. Desertörer jagades också och armén betalade 200 dollar om en desertör fångades in.

Detektivbyråer jagade också brottslingar. De använde en farlig metod som inte rättsväsendet använde. De infiltrerade banditligor för att få reda på var deras gömställe var. Sherifferna använde inte detta, eftersom infiltratörer ibland var tvungna att begå brott, och en sheriff som begick brott sparkades. Men privatdetektiverna som gjorde det slapp straff för att de ställde upp som kronvittnen.). Men det var ett farligt jobb och om ligan kom på infiltratören dödade de personen.

Detektivbyråer kunde också mot betalning hjälpa privatpersoner, till exempel om någon hade försvunnit, eller flickor som hade rövats bort för att tvingas att prostituera sig.

Domstol

Fängelset och domstolsbyggnaden i Lincoln.

Fredsdomstol (Justice's court) tog hand om småbrott och var lokalt belägen i städer eller byar.

Tillsynsdomstol (Probation count) hade hand om byråkratiska ärenden som vårdnadstvister, dödsbodelning, markägartvist. Den låg i delstatshuvudstaden.

Cirkulationsdomstol (Cirkulation court) var en domare som åkte runt i glesbygden och dömde i grövre brott.

Distriktsdomstol (District count) var belägen i delstatshuvudstaden. Här avgjordes de största rättsfallen.

Federal cirkulationsdomstol (Federal cirkulation court) dömde i tvister och brottmål som spände över flera delstater.

Högsta domstolen (Supreme court) bestämde hur konstitutionen skulle tolkas. Inga lagar i delstaterna fick bryta mot konstitutionen som är USA grundlag. Domstolens ledamöter var valda på livstid och om en vakans uppstod var det presidenten som valde vilken domare som skulle få den.

Fängelser

San Quentin-fängelset var ett delstatsfängelse, så såg ut på 1800-talet. Här syns också tjänstebostäder.

Alcatraz militärt fängelse, bilden tagen 1895 och här ser man tjänstebostäder framför fängelsebyggnaden.

Folsom State Prison 1898 delstatsfängelse.

Fängelserna var uppdelade i tre olika nivåer.

Statsfängelset: här satt småtjuvar och bråkmakare under kortare tid, oftast några dagar. Fängelset var ofta i samma byggnad som sheriffkontoret i stan.

Countyfängelset: här satt fångar som hade fängelsestraff på upp till ett år. Dessa fängelser var av skiftande kvalitet, en del var gjorda av trä eller lera i stället för sten, beroende på vilket för byggnadsmaterial som fanns att tillgå. Det gjorde också att en del av dem blev lätta att rymma ifrån.

Delstatsfängelse: här satt de som gjort allvarliga brott. Dessa fängelser var gjorda av sten med höga murar och vakttorn. Fängelsebyggnaden var ofta flera våningar hög med gallerdörrar så att fångvaktarna skulle kunna se vad fången gjorde utan att gå in i cellen. Cellerna hade en till fyra sängar.

Militärfängelse: här satt militärer som begått brott. Mest kända militära fängelset var Alcatraz.

Korrektionsanstalter fanns för ungdomar som begick brott.

De var inte ovanligt att fångar användes av countyadministrationen eller delstatsregeringen som gratis arbetskraft för att bygga offentliga byggnader och vägar som exempel. Personer som ansågs riskera att fly, eller bli fritagna sattes inte utan på sådant straffarbete. Hygienen var dålig på fängelserna, vilket gjorde att många fysiskt svaga och äldre fångar dog i epidemier som härjade där.

Även kvinnliga fångar kunde användas som gratis arbetskraft, då för att tvätta, laga mat på fängelserna och att sy fångarnas kläder som exempel. Men det fanns en uppfattning att kvinnor inte klarade fängelsestraff lika bra som män, så för mindre förbrytelser (fängelse under 1 år) fick de vad vi idag kallar husarrest där en släkting fick ansvar för att de inte lämnade hemmet eller gården. Men bröt brottslingen husarresten blev det fängelse direkt.Det alternativ gällde bara kvinnor som första gången döms till fängelse.Kvinnor har egna avdelningar på fängelserna.

Dödsstraff

Dödsstraff var ovanligt eftersom bara mord,anstiftan till mord , medhjälp till mord och landsförräderi gav detta straff. Landsförräderi kunde vara till exempel spioneri, att klä ut sig till soldat kunde till exempel ses som försök till spioneri. Desertörer som flydde under pågående slag riskerade dödsstraff då de ansågs som landsförrädare. Det var bara desertörer i krigstid som riskerade dödsstraff.

I början av 1800-talet var offentliga avrättningar vanliga för att avskräcka. Men med tiden flyttades avrättningarna till fängelserna. Det minskade risken för fritagning, och förhindrade oroligheter i staden, och att anhöriga och vänner kunde vilja hämnas på bödeln. Det var i delstatsfängelserna som avrättningar skedde, vanligast var hängning som avrättningsmetod. Militärer som dömdes till döden hängdes inte utan arkebuserades. Då var det nio soldater som sköt men alla gevär var inte skarpladdade, så då visste inte soldaterna vem av dem som hade dödat fången, detta för att minska ångest och skuldkänslor som soldaterna kunde känna.

Den dödsdömde hade rätt att söka nåd hos guvernören. Hade den dödsdömde blivit dömd i en federal domstol kunde denne söka nåd hos presidenten.

Städer/landsbygd

Städer växte upp naturligt vid ställen där människor flyttade in, på grund malmfyndigheter, god odlingsmark och betesmark. De första som kom till städerna var smedjor, salooner, handelsbodar, barberare, begravningsentreprenörer och skolor. I större städer fanns till exempel sjukhus, teater, bibliotek och hotell. Universitet var sällsynta och de fanns bara i ett fåtal städer. Specialaffärer, som vapenaffärer, bokhandlare och skräddare fanns bara i större städer. Handelsbodarna i mindre städer var diversehandel som hade massa olika varor, men de hade inte så stort utbud av varje vara.

Ute på landsbygden byggde nybyggare sin farmer och det fanns också rancher som ägdes av boskapsbaroner som anlitade cowboys. Dessa tog boskapen till köparna som kunde vara i en annan delstat. Här fanns också guldgrävarna, och jägarna som levde på att sälja kött och skinn i städerna.

Skogsindustrin växte, då det fanns ett stort behov av virke till husbyggen. Det byggdes många sågverk som drevs av vattenhjul. Markägare sålde timmer till sågverken som sedan sålde virke till hantverkare som byggde hus.

Kommunikationer

I början var det kurirer som red mellan städerna som levererade posten. Ett exempel är ponnyexpressen. Men den blev utkonkurrerad av telegrafen med tiden.

Tidningar

Pressfriheten var grundlagsskyddad så lokala politiker kunde inte förbjuda tidningar.

I städer fanns tidningar och precis som idag kom deras inkomster från annonsering. I mindre städer kom inte tidningen ut varje dag utan en gång i veckan. (Tidningar kom ej ut söndagar eftersom det var förbjudet med affärsverksamhet då.) I mindre städer kunde tidningen vara så liten att det bara var en journalist som arbetade där.

Exempel på tidningar:

• Tombstone Epitaph
• Kansas Weekly Herald
• El Paso Time
• Harper's Weekly
• Rocky Mountain News
• Nebraska City Tribune
• Dodge City Time
• Denver Tribune
• Tucson Citizens
• Hays City Sentinel

Prostitution

Prostitution var tillåtet, men reglerat i lag. Prostituerade måste ha fyllt 16 år och prostitutionen måste ske på saloon eller bordell. Prostitution fick bara förekomma kvällar och nätter. Lokala ordningsföreskrivet kunde förbjuda prostitution, och de flesta större städer förbjöd detta. Prostitution var mest vanligt i små städer där cowboys kom förbi med sina kreatur. Detta var en lukrativ affärsverksamhet.

Flickorna lockades av de snabba pengarna och att saloon/bordellägaren var skyldig att ge dem skydd, mat och logi. Saloon/bordellägaren fick en andel av vad flickorna tjänade ihop. Flickorna skrev kontrakt med saloon/bordellägaren på antal år som de kom överens om, under den tiden var den prostituerade tvungen att jobba för ägaren och kontraktet var juridiskt bindande för båda parter.

Men nackdelarna var att prostituerade var socialt utfrysta, de fick inte vara med i kyrkan och andra sociala aktiviteter. Även sedan de slutat prostituera sig kunde de få svårt få arbete eller få någon att gifta sig med. Allmänheten såg prostituerade som omoraliska och kriminella personer, mycket på grund av att kyrkan kritiserade prostitution och stängde ute dess utövare från kyrkan.

En annan mörk baksida av prostitutionen var att för att få fler flickor, då antalet frivilliga var få, sysslade man med det vi idag kallar trafficking. Då kidnappades nybyggarnas döttrar eller bondflickor från Mexico för att tvingas att prostituera sig.

Våldet i vilda västern

Det var sällan man var beväpnad hemma, utan det var då man var ute reste eller hade ärenden i stan. Det farliga var just resor mellan städer, då banditer kunde attackera resenärer och handelsmän. Det fanns mytomspunna mer eller mindre laglösa städer, men majoriteten var trygga platser. För civila var inte de kriminella största hotet, utan oväder och vilda djur. Det mesta våldet skedde mellan brottslingar och lagmän (såsom poliser, uppbåd, prisjägare, Texas Rangers m.m.) men även mellan kriminella som hade inbördes uppgörelser. Kriminella rånade handelsmän och resenärer de trodde var rika. Att råna någon som var fattig var inte värt riskerna. Så myten om västern som ett ställe där vem som helst kunde bli rånad och mördad är starkt överdriven.

Marktvister

Då nybyggarna kom blev det tvister då boskapsbaroner ansåg att de ägde marken som deras djur var på.Men en lag om besittningrätt gjorde att boskapsbaroner inte fick vräka nybyggare som bott länge på deras mark. Detta gjorde att en del baroner försökte skrämma borta nybyggare.

Guldletare stred också om inmutat mark för var guldfyndigheter fanns. I extrem fall kunde guldgrävare döda varandra för att ta över en annans inmutning.

Indianer och nybyggare/guldletare hade också konflikter. De gjorde att Militären tvingas ingripa och krig bröt ut mellan USA och indianstammar vid flera tillfällen.

Dueller

Dueller ansågs redan på 1800-talet vara ett problem. Redan 1810 förbjöd Virginia dueller och straffade även sekundanter. Även någon som visste om en duell men inte rapporterade den kunde straffas enligt "10 USC § 914 - Art. 114. Dueling" (som gäller fortfarande).Armén förbjöd dueller också. Det tog lång tid innan delstaterna i väster fick sådan lagar, de sista staterna som förbjöd detta gjorde det under 1890-talet. Idag har de flesta delstater tagit bort lagen, och dömer i stället den som dödar någon i duell för mord. I västern ansågs det inte som mord utan gav fängelse i de delstaten förbjudet.

Vissa delstater var det förbjudet att inneha offentliga uppdrag (politiska uppdrag eller inom rättsväsen.) om personen duellerat, de var Alabama, Arkansas, Iowa, Kentucky, Mississippi, Oregon, South Carolina, Tennessee, West Virginia,Texas.

Vapen

Ett vanligt vapen var revolver, men också gevär för bland annat jakt, och även standardvapen i armén. Utvecklingen av vapen hade gått fort, från mynningsladdare i början av 1800-talet till vapen med magasin. För att få köpa och bära vapen skulle man vara myndig.

Men det vanligaste vapnet var gevär som användes till jakt, men också till försvar av bland annat nybyggare och jägare. I städerna var det mer vanligt med revolver, som var mer praktisk att bära till fots.

Gatlingkulsprutan uppfanns och armén hade sådana, men det fanns problem med att den lätt blev överhettad och dess storlek gjorde att den måste dras av hästar. Vapnet var avskräckande. Många gånger flydde indianer och kriminella redan vid åsynen av den. Men vapnet var ovanligt. Armén hade 1865 100 stycken, så inte alla fort hade sådan vapen.

De kanoner armén använde var så kallade "Napoleonkanoner", den fältkanon som användes mest. Den måste dras av hästar, men kunde skjuta en kanonkula upp till 2 km. Det fanns olika sorters kulor: vanlig gjutjärnskula som användes för att förstöra byggnader, exploderande kanonkulor och även de som exploderade och hade små kulor i sig, så kallade "grapeshot".

De fanns ställen där man inte tog med vapen, till exempel i kyrkan och vid domstolsförhandlingar. I många städer var det också förbjudet att bära vapen på offentliga platser. Genomresande var därför tvungna att lämna in sina vapen hos sheriffen så länge de uppehöll sig i staden, för att sedan hämta ut dem igen vid avresa.

Indianer

I början av vilda västern var det få konflikter, då nybyggarna inte var så många. De hade god kontakt, och nybyggare och indianer handlade med varandra.

Men indianerna blev mer och mer undanträngda. Det ledde till blodiga konflikter där båda sidor begick massakrer. Indiankriget var inte ett krig, utan flera små konflikter mellan enskilda stammar och USA. Först 1890 avslutades det sista väpnade upproret.

Indianstammar som kapitulerade fick ett reservat eller flera, beroende på hur stora de var, där de fick leva. Många gånger var det svårt för indianerna att kunna finna mat, då deras jakt- och fiskemöjligheter minskade då de inte som förr kunde förflytta sig, om djurtillgången blev liten på ett ställe. Det gjorde dem beroende av nödhjälp från USA:s militär. Det fanns en del korruption, vilket gjorde att all mat och förnödenheter inte nådde indianerna utan såldes på svarta marknaden.

Indianernas barn fick gå i skola som militären bekostade. Men många föräldrar ville inte skicka sina barn till skolan, då de var rädda att de skulle glömma sin kultur.

Indianerna hade egna domstolar och sheriffer som dömde indianer som begick brott mot andra indianer. Deras straff såg något annorlunda ut. Till exempel användes piskrapp i stället för böter vid mindre allvarliga brott. Federal domstol dömde om brottet var mellan vita och indianer. Fördomarna mot indianerna, som späddes på av de väpnade konflikterna, gjorde att indianerna många gånger inte fick en rättvis rättegång.

En myt är att amerikansk militär begick folkmord mot indianerna. Men av den nästan tre miljoner starka indianska befolkningen som under 1800-talet minskade till cirka två miljoner var det ca 8000 som militären dödade. Majoriteten dog av sjukdomar som nybyggarna förde med sig från Europa.

Militär

Efter amerikanska inbördeskriget började armén skicka trupper till områden med nybyggare. Militären byggde fort i delstaterna för att skydda nybyggarna från indianangrepp. Fortens storlek varierade, en del var bara några byggnader runt en exercisplats, andra var närmast som en mindre stad.

När man var 18 år kunde man ta värvning i armén. Då skrev man avtal om att tjänstgöra i 5 år. Kvinnor fick inte tjänstgöra i armén. Svarta och indianer hade egna kompanier.

Försökte man rymma från armén (desertera), kunde det leda till hårda straff.

Man såg upp till veteraner som hade stridit för USA i inbördeskriget (1861-1865), Mexikansk–amerikanska kriget eller i indiankrigen. De hade hög status i samhället. Men många veteraner hade också både fysiska och psykiska skador som gjorde att de hade svårt komma in i civila samhället.

Men armén kunde också, efter avtjänad tjänstgöring, betala högre studier. Många valde också att fortsätta i armén genom att skriva på för ytterligare 5 år.

Bra soldater kunde erbjudas utbildning på United States Military Academy, som var officersskolan i New York. West Point var en internatskola och kadetterna bodde på skolan under 4 år. Disciplinen var sträng: fylla, slagsmål, ljuga för befäl eller skolk gav som exempel en "prick", 25 prickar innebar relegering. Efter utbildning fick de kaptens grad och fick välja var de ville tjänstgöra. Den som var bäst i klassen fick välja först, och så vidare.

Armén hade egen polis och lagar och de dömde och bestraffade soldater som begick brott.

Armén hade sträng disciplin om relationen mot civila. De var viktigt att ha bra relation med allmänheten. Därför fick soldater strängare straff för små brott som fylleri och slagsmål, civila fick ofta en dygn i stadsarresten medan soldater fick kasernarrest, vilket innebar att soldaten inte fick lämna kasernområdet, det vill säga fortet, på upp till två veckor. Vid upprepad förseelse kunde soldaten omplaceras. Officerare riskerade degradering.

Armén såg också allvarligt på bedragare som utgav sig för att vara soldater, eftersom de svärtade ner arméns rykte, och de straffades med långa fängelsestraff. Gjordes det i krigstid kunde personen dömas för spioneri och landsförräderi och riskera dödsstraff.

Gruvor

Övergivna hus i gruvspökstaden Bodie.

Exempel på guldrusher: Guldrushen i Klondike, Guldrushen i Kalifornien, Guldrushen i Pike's Peak.

Trots att gruvarbete var farligt var det många som arbetade med det, då man kunde tjäna stora pengar.

Där det var guldrusher växte städer upp snabbt, men många av dem försvann lika fort då guldrushen var över, och då blev de spökstäder. Bodie är ett exempel på en sådan spökstad. Många städer överlevde också och fortsatte växa, till exempel Colorado Springs och Denver.

Att arbeta som gruvarbetare innebar risker. Det var rasrisker i berget, men också risker då sprängningar skulle göras, speciellt före dynamiten. Innan dess hade gruvarbetarna nitroglycerin i glasrör. De var stötkänsliga och kunde sprängas för tidigt. Ett annat problem för gruvarbetarna var att de andades in stendamm som kunde ge dammlunga eller silikos.

Historiska platser, personer och händelser

Historiska personer

Buffalo Bill
(1846–1917)

Wyatt Earp
(1848–1929)

Kriminella

• Billy the Kid
• Jesse James
• Cherokee Bill
• Wild Bill Hickok
• Bröderna Dalton
• Sam Bass
• Belle Starr
• Johnny Ringo
• Clay Allison
• Ike Clanton
• Billy Clanton

Lagmän, militärer och prisjägare

• Wyatt Earp
• George Armstrong Custer
• Doc Holliday
• Bat Masterson
• Kit Carson
• Pat Garrett
• Roy Bean
• Virgil Earp
• Morgan Earp

Indianer

• Crazy Horse
• Sitting Bull
• Chief Gall
• Geronimo
• Red Cloud

Övriga kända personer

• Davy Crockett
• Calamity Jane
• Buffalo Bill
• Charles H. Sheldon
• Alfred L. Werker

Händelser

• Revolverstriden vid O.K. Corral
• Guldrushen i Klondike
• Guldrushen i Kalifornien
• Guldrushen i Pike's Peak
• Massakern vid Wounded Knee
• Slaget vid Little Big Horn
• Grattanmassakern
• Lincoln County War

Platser

• Dodge City
• Klondike (region)
• Tombstone, Arizona
• Deadwood, South Dakota
• Boot Hill
• Walnut Grove, Minnesota
• Colorado Springs
• Coloma
• Lincoln, New Mexico
• Coffeyville, Kansas
• Bodie

Referenser

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Wilder Westen.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, American frontier.