När hon släppte lös ANTI stod det snabbt klart att det här inte var den Rihanna vi lärt känna. Hon hade lämnat sitt skivbolag efter många år och förkastat ett hitrecept hon fulländat sedan debuten 2005. Nu var hon fri från förväntningar, redo att kultivera sin egen mystik och ompröva hur ett succéalbum inom modern pop kunde låta.
Utvecklingen inleds med en större och mer beslutsam röst än tidigare – från det whiskeydränkta wailandet i röstmeddelandet ”Higher” till rökinhalerandet på covern av Tame Impalas ”New Person, Same Old Mistakes”. Hon hyllar stolt sina karibiska rötter i ”Work”, presenterar kvinnor med ännu ett dissigt anthem i ”Needed Me” och visar upp sin erotiska sida i ”Sex With Me”. Hon gräver också fram och uppdaterar genrer, som när hon är hundra procent doo-wop à la 50-talet i ”Love on the Brain” eller frammanar Prince i den sammetslena power-pop-balladen ”Kiss It Better” med äkta 80-talskänsla. Ändå låter allting helt och hållet modern och distinkt – en mall för dominans inom 2000-talets popvärld.
